Ordmagi, nakenhet och ensamma män
1 OKTOBER 2022
Ideologin tunnas ut
På 1960-talet splittrades rörelsen då SNF slopade förbuden mot alkohol och tobak, 70-talet innebar stora framgångar, nakenbad och kommunala naturistcampingar kom till i Sverige. Må Bra-naturismen med friluftsliv, sol, bad hade nu ersatt de gamla ”sund själ i en sund kropp-idealen”.
Bergslagsnaturismen expanderar
Den gamla riksföreningen, Nordisk Solsport, instiftad 1936, slås 1979 samman med nybildade Bergslagens Fribads- och Naturistförening på den kommunala naturistcampingen i Filipstad. Den nya föreningen, NBS, har verksamhet både i Värmlands län och Örebro län. Det blir en ny föreningscamping i Nora 1983.
Zenit 1984
Det finns sommaren 1984 19 friluftsplatser där man kan övernatta och leva naturistliv 7/24. Men Ekerum på Öland och Frevisören i Kalix upphör efter säsongen 1984. Och de kommunala naturistcampingarna, Sandviken i Filipstad och Rullsand i Skutskär, får inga efterföljare.
I övrigt stagnerar föreningsnaturismen, ingen av de nya föreningarna lyckas skapa någon ny camping. Naturistförbundets medlemskurva planar ut och blir platt som en pannkaka.
”Naturism är att dricka kaffe utan byxor”
Bertil Sefbom, en genuin naturist, myntar den ironiska sentensen om kaffedrickande som centralt inslag i naturismen. Många dåtida ”naturister” förstår inte ironin, de citerar aningslöst orden som ett käckt budskap istället. – Kafferep på en camping har sin publik, men alla naturister i Sverige är inte navlade på det sättet. Ungdomens håg står till äventyrsturism och friluftsliv; en camping med kaffepimplande gubbar och gummor har ringa attraktion.
Många flyr till utlandet på semestern. Där ute expanderar naturismen och miljontals européer ägnar sig åt klädfri rekreation.
Och den fria naturismen blomstrar. Nakenbad, även på vanliga bad, förekommer.
Naken eller inte naken
Den negativa utvecklingen för kommunal naturism och föreningsnaturism innebär en utmaning för Sveriges Naturistförbund som man dock inte uppmärksammar. Istället förs 1986-1988 en animerad debatt i Tillsammans, om man skall vara naken när man vistas på ett naturistområde. Flera insändare klagar på att vi håller på att få en påklädd naturiströrelse. Och resultatet av debatten blir att man absolut inte behöver ta av sig; trivs man bäst påklädd på naturistområdet, ska man naturligtvis vara det …
Väderleken i Skandinavien är ju som den är, solen skiner inte alltid, och när myggen anfaller på kvällskvisten upplever många att det verkar trivsamt att klä på sig. – Men varma kvällar finns folk som fortsätter att vara nakna, även på grillplatsen när solen sjunker mot horisonten. Då undrar ”textilnaturisterna” genast vad som är på färde. ”Här klär vi på oss när vi …” ligger nära till hands.
Vi är på väg att få världens första påklädda naturiströrelse!
Jantelagen regerar! Du kanske gillar att näcka, även på kvällen! Men du ska inte tro, att du kan ha friheten att själv ta beslut! Vi har bestämt, så gör man inte. Här klär vi på oss, basta!
Ingen naturist-funktionär tar upp tråden. Ville folk helst ha kläderna på, så var det bara så! – Internationellt pratar man om ”solbadarsällskap”, som badade och solade textilfritt, men som eljest ville ha paltorna påtagna.
Vadan denna textilvurm inom svensk naturism? En viktig fråga. Som aldrig fått något svar.
”När det är fest klär vi upp oss”
En del menar att det är så roligt att ”klä upp sig”. Och det är ju en social komplikation. Vi vet ju att den som inom sitt yrkesliv är van att bära skjorta, slips och kavaj, när det är fest uppträder i t-tröja. Medan den som jobbar i blåställ gärna vill gå på fest i fin kostym.
En annan förklaring till varför naturistfolket klär upp sig när det är fest – som hörts i debatten – är att inte ge vedersakarna något att förfasa sig över, de som tror att ”naturistfest” innebär någon uppsluppen backanal, där alla, så att säga, parar sig med alla.
Ytterligare en förklaring – som vi sett även internationellt – är att så snart det finns alkohol med i bilden tvingas man vara försiktig … Här måste vi omedelbart höja ett varnandes finger. Vare sig det är fest eller inte, den som inte kan uppträda hyfsat, nykter eller under påverkan av alkohol eller andra droger, den har inte där att skaffa. Och detta gäller vare sig festfolket är påpälsade eller sprillans!
Ute i stora världen finns många kommersiella naturistanläggningar. Ibland förekommer att man endast vill ha påklädda middagsgäster i restaurangen. En vanlig förklaring är att ”Folk vill ha det så!”. Men är det någon bra motivering? – Vi har hört om schysta naturister som, när de ska resa, noggrant kollar upp de ställen de vill besöka vilka middagsregler som gäller; de vill inte missa den anspråkslösa enkelheten vid middagsbordet, – Redan professorn, som var medlem både i Tyskland och Frankrike, berättade att i Frankrike tog man på sig vid middagsbordet, medan man i Tyskland inte gjorde detta.
Textila värderingar!
Strängt taget är vi alla naturister. Även textilare är nakna i duschen, kanske i sovrummet. Men sedan är det stopp, någon kan se, det passar sig inte. På de svenska naturistplatserna är det nu likadant. Det passar sig inte att vara naken på kvällen, det tycker vi.
Textilnaturisterna har idag ett stort övertag inom de flesta naturistföreningarna. Och de kräver tolkningsföreträde. Berättar du att du brukar vara klädfri hemmavid, tittar de sig oroligt omkring för att kolla att ingen hört vad du sa. Säger du, att du och dina vänner brukar vandra spritt språngande i skogen, är det ren skräck som lyser ur deras ögon. Och du har inte föreslagit att de ska gå med på färden, bara berättat att du och dina vänner …
Enligt INF:s minidefinition handlar naturismen om den positiva klädfriheten, nakenheten är komfortabel och ”klädsam”. Varför kan man då inte få vara näck – på ett naturistområde – när man äter, på kvällen, och när det är ”fest”??? – Det är något som inte stämmer, något som inte hänger ihop.
Jag brukar göra en liknelse med en nykterhetsförening. Tänk om ordföranden skulle säja, tjejer och grabbar, nu är det fest, nu gäller inte våra nykterhetslöften, slå i glasen! – Vi skulle skratta oss fördärvade över sådant hyckleri. Men inom naturismen är detta så att säga vardagsmat.
Nudist, naturist, nakenbadare – en pseudodebatt
Den centrala frågan inom SNF-naturismen är dock ideologisk, eller borde vi säga ordologisk ty det handlar om ord och inga visor: Vad menas med naturism, vem får kalla sig naturist?
Professorn som var både lärd och insiktsfull hade på 1930-talet klarat ut mål och medel för nakenkulturen. – Men nu hade minnet förbleknat, det var dags för aningslösa amatörer att ta vid.
Målet med de första naturistföreningarna var entydigt att skapa friluftsplatser där man i frid och gamman, utan att bli störd av den textila världens vedersakare, kunde praktisera ”nakenkulturen” i helg och söcken.
Att vara naken när man vistades på friluftsplatsen var en självklarhet. Man hängde av sig garderoben när man kom ut på fredagskvällen, först när man gav sig hemåt på söndagen blev det aktuellt att klä på sig.
Nu på 80-talet är det inte så. ”Här klär man på sig när man äter” kunde vi läsa i ett tidningsreportage om en naturistplats i sydligaste Sverige. – Det måste vara en av få campingar i Svea Rike där det man bär under dagen inte duger för att sätta sig till bords. Om du på en textilcamping går kring i badbyxor, nog kan du sätta dig vid matbordet utan att ta mer på dig, utan att grannarna går i taket.
IG är måhända inte upphovsman till myten om de många naturisttyperna som skulle finnas. Men han tar mer än gärna på sig uppdraget att verka som överstepräst när det gäller att helgonförklara naturister och svartmåla nakenbadare. Han påstår att naturisterna inom SNF är de enda som valt naturismen som livsstil.
Alla inser vi att denna chauvinism är helt fel ute. – Hur vi än definierar ”naturism” kan det inte vara att vederbörande ska ha betalat avlat till SNF för att vara godkänd som naturist. Vi vet ju att det finns ytterst välartade livsstilsnaturister som lever ett klädfritt liv, hemma och i naturen, och som aldrig hört talas om SNF. Personer som är medlemmar i föreningar som valt att inte vara anslutna till SNF, eller helt fristående naturister.
Ingen naturism utan SNF??
Vi kan göra ett enkelt tankeexperiment. Därest nu SNF-organisationen blir avvecklad, av någon anledning. Upphör du och jag att vara naturister? Troligen inte, vi fortsätter att praktisera vår klädfria livsstil precis som förut, även utan SNF.
Kören av tungomålstalande ”naturister” inom IG:s naturistförbund upprepar ständigt flera mantra:
– ”en naturist är bara naken när det är naturligt” – Vem bestämmer när det är naturligt?
– ”en naturist är bara naken i naturen” – Hon/han klär på sig omedelbart vid inträde i ett hus?
– ”en nudist vill vara naken jämt” – Hur går det till, i vårt klimat??
.
Naturist utanför naturistområdet?
I mitten av 80-talet debatteras i Tillsammans en ”naturistkvinna” som setts sola sig sprillans i ett naturområde (inget s k naturistområde). Många inom rörelsen verkar tycka att detta nakensolande i fri natur är helt förkastligt. ”Hon är ingen naturist” säger man. Att vara naken är endast tillåtet bakom buskar och plank på ett så kallat naturistområde och på ett nakenbad.
Hösten 1995 meddelar förbundsordföranden (IG) i Tillsammans att skillnaden mellan naturister och nakenbadare är förstnämndas sociala engagemang … Hur vet IG detta; även nakenbadare – och medlemmar i naturistföreningar utanför förbundet – torde vara ungefär lika sociala som IG:s folk? De flesta föreningar, vare sig naturistföreningar eller andra föreningar, respekterar sina medlemmar och har en allmän humanistisk inriktning.
Utåt är dock naturistförbundet allt mindre socialt och framträder med anspråk att företräda en utvald sekt: “Den som badar naken blir inte automatiskt naturist, detta blir man först när man blir medlem i en förening ansluten till SNF.” – Någon förklaring till vad som skiljer naturismen i SNF från naturismen i de fristående föreningarna och den fria naturismen ges givetvis inte. IG och hans hejdukar lever efter det recept som ibland tillskrivs s k kvällstidningar: Kolla inte fakta! Då spricker storyn.
År 1998 inträffar en händelse som ställer “naturistfrågan” på sin spets. Lennart Daléus blir partiledare för Centerpartiet i Sverige. Daléus har en stark ställning i Svenska Friluftsföreningen där han varit ordförande under många år. I media framtonar bilden av “Sveriges mest kände naturist” vilken enligt SNF:s synsätt bara, på sin höjd, är en ovidkommande nakenbadare …
Allt detta svamlande om naturister och nudister saknar intellektuell substans. IG excellerar i denna mytologiska chauvinism. Han påstår att hans följe är mer sociala än andra nakenbadare, genom att de (till skillnad från folk i de fristående föreningarna) valt naturismen som livsstil. Han säger att han vill ta ”patent på ordet naturism”; en from förhoppning av en charlatan.
Sammantaget är detta mytologiska dravel den största otjänst som IG gjort naturismen. Hans föreningsrörelse framstår som ett studentikost jyckel där leken med ord är det enda viktiga.
Det stora problemet: Ensamma män
Den största frågan inom naturismen, som också har svåra praktiska konsekvenser: Vem får bli medlem i våra naturistorganisationer? – Främst är det ensamma män som är det stora problemet. Att neka ensamstående män tillträde uppfattas som det viktigaste av allt – trots alla deklarationer att naturismen inte skiljer ut människor, att alla är välkomna.
Trots de humanistiska parollerna är ”ensamma män” ett stort problem. Den frågan har följt organiserad naturism från första dagen till den senaste …
När Sveriges andra naturistförening 1933 bildades i Skåne ville grabbarna hyra ett inomhusbad. Men planerna blev skrinlagda emedan inga tjejer anmälde sig. Badverksamheten inomhus blev inställd. Först på 1970-talet återkom inomhusbad som föreningsaktivitet i Skåne.
Långt fram i tiden fanns i Internationella Naturistguiden, utgiven av INF, symboler för att reglera vilka som var välkomna att besöka de uppräknade naturistplatserna. Förbud för ensamma män, förbud för ensamma kvinnor och förbud mot både ensamma män och ensamma kvinnor. Detta gällde även många svenska naturistplatser.
Det finns till och med en berättelse från en naturistplats i södra Sverige. En man, mångårig föreningsordförande i en stockholmsförening, tidigare förbundsordförande, var på resa i provinsen. Men han nekades tillträde, hustrun var inte med på resan …
IG ”varm i kläderna”
IG som nu suttit en del år som förbundsordförande, och blivit så att säga ”varm i kläderna”, har inte själv hittat på problemet med ensamma män. Han ärver frågan men griper sig med största iver an med att hantera detta ärende. En del föreningar inför ett kvotsystem, ensamma män tas in men bara i samma proportion som ensamma kvinnor. Det blir förstås en lång kö av män som inte får något medlemskap.
Och någon godtagbar lösning är det inte. – En allmännyttig allmän förening kan inte göra mannamån, alla, oberoende av kön och civilstånd, som accepterar föreningens stadgar, måste kunna bli medlemmar.
Alla, även IG, begriper nog detta och då måste vi ställa oss frågan varför styrelsen inte fixar att få igenom en humanistiskt inriktad medlemsintagning. Motståndet finns i föreningarna, där tror man att undergången hotar, om ensamma män får medlemskap.
Det skulle medföra ett enormt manligt överskott, och en hopplöst sned könsbalans. En uppfattning är att de ensamma männen skulle hota de bestående äktenskapen. Därav är föreningsmajoriteten beredd att strunta i humanismens och statens lagar och låta misstron mot männen ta över.
Det viktiga är väl, att alla medlemmar är sjyssta individer och goda naturister. Och alla vet att ensamma män – och ensamma kvinnor – kan vara väldigt trevliga och en tillgång i all föreningsverksamhet.
Föreningar för jämna par …
Långt fram i tiden fortsätter IG att med emfas hävda att naturistföreningarna är till för jämna par – och ingenting annat. Men verkligheten talade ett helt annat språk. Föreningarna tog emot ensamma män, och en ensam vuxen med barn. Samhället såg numera ut på detta sätt! Dessutom behövdes många avgiftsbetalande medlemmar i föreningarna.
Men förbundet, under IG:s ledarskap, fortsatte ihärdigt att föra ut budskapet ”föreningarna är till för gifta och sammanboende par”.
Än idag (2022) får vi på webbtidskriften Naturistens redaktion ta emot klagomål angående ensamma män som nekats inträde i svenska naturistföreningar. IG som är förbundsordförande även under 2000-talet deklarerade då att förfördelade kunde ta kontakt med honom för att få rättelse. Ett ställningstagande som hedrar honom, men som han tyvärr glömde att vidarebefordra till successionen.
Problemet är fortfarande aktuellt, den dag som idag är. – Sedan är det naturligtvis ett inbyggd spärr i systemet. Vem vill egentligen bli – och vara – medlem i en organisation som är så avog att det behövs ingripande från högre instanser för att medlemskap ska beviljas. Därför vänder man sig istället till någon annan förening som inte odlar fördomar mot ensamma män.
För en allmännyttig allmän förening – och naturistföreningarna är registrerade som sådana – är det ett oavvisligt krav att alla som efterlever stadgarna kan bli medlemmar, oavsett kön och civilstånd.
WEBBTIDSKRIFTEN NATURISTEN * årgång 18 