Umenaturist, FUN, lämnar Sveriges Naturistförbund — tillfälligt

I januari meddelade Föreningen Umenaturist, FUN, på sin FB-sida att föreningen tagit beslut att FUN (tillfälligt) ska lämna Sveriges Naturistförbund.

Anledningen sägs främst vara ekonomisk. ”Av medlemsavgiften på 200 kr går 180 kr till SNF”.

FUN skriver vidare: Vi anser att det är bättre att använda pengarna till aktiviteter för FUN:s medlemmar och sympatisörer. Då främst genom att anordna roliga medlemsfester och aktiviteter på Dragonudden.

FUN sätter därmed foten på SNF:s ömma tå, den ekonomiska sidan av saken.

Vi känner alla varmt för glad god naturism, världens enklaste – och billigaste – nöje. Egentligen kostar det ju ingenting att vara naturist.

Vill du vara med i en förening, detta gäller alla föreningar, får du regelmässigt betala en årsavgift.

Det är den årsavgiften som FUN nu menar ska användas till medlemmarnas förkovran.

SNF säger sig vara en paraplyorganisation, ett sorts tak över alla föreningar. I SNF:s stadgar sägs vidare att förbundet ska påverka kommuner och andra markägare så att platser ställs till naturismens förfogande.

SNF, då under ledning av Bertil Flood, Hans Lundström och Bertil Sefbom jobbade intensivt för öppnandet av skyltade nakenbad. Men numera är det si och så med SNF:s engaemang på riksplanet.

Sommaren 1970 invigdes ett kommunalt nakenbad vid Pite Havsbad och under 1970-talet kom flera efterföljare. Ett nakenbad låg vid Stöcksjön strax söder om Umeå tätort. Platsen kallades Dragonudden; Norrlands Dragonregemente, som då hade sin kasern i Umeå, brukade rida ut till Stöcksjön och bada sina hästar.

När Föreningen Umenaturist bildades 1999 hakade man direkt på nakenbadet på Dragonudden som sedan dess fungerat som FUN:s träffställe.

SNF kräver av föreningarna en förbundsavgift, 180 kr per hushåll. Med ”hushåll” menar man en familj eller ett par på samma postadress. Barn under 18 år kostar inget extra.

Frågan – som alla föreningar måste ställa sig – är vad medlemmarna verkligen får tillbaka av avgiften till SNF. Den överlägset största posten i SNF:s budget är förbundstidskriften Tillsammans som utkommer fyra gånger per år. Där har föreningarna möjlighet att publicera en föreningsspalt. Men idag har föreningarna många möjligheter att meddela nyheter och inbjudningar till medlemmarna, via webben eller på annat sätt.

Tillsammans är en påkostad tidskrift med granna färgbilder, men den är och förblir ett medlemsblad. Den finns endast på vissa bibliotek, Kungliga biblioteket och tre universitetsbibliotek; Uppsala, Lund, Umeå – det är de så kallade ”pliktexemplaren” som hamnar här.

Dessutom finns möjligheter för oss alla, medlemmar som icke medlemmar, att prenumerara på Tillsammans, Det kostar f n 120 kr per år (4 nr).

Men det är ingen tidskraift som kann köpas i allmän handel. Från starten på 1930-talet fram till 1968, fanns (med undantag för en del år)naturisttidskrifter att köpa i vanliga butiker, men dagens naturistförbund har valt bort den möjligheten. Likaså vill SNF inte publicera Tillsammans på nätet. Det vore ju en billig möjlighet, men man skyggar för alla personnamn som då skulle bli ”offentliga” och ev andra nackdelar.

Tillsammans är en samproduktion med Norsk Naturistförbund och halva tidskriften har titeln Naturist nytt.

Norrmännen betalar 40 % av tryckkostnaden men det blir ändå – som vi sagt – en tung post i SNF:s budget.

En betydligt billigare utgift är de internationella medlemskorten som medlemmar i SNF-anslutna föreningar får. Dessa årsmärken kostar 1,5 EUR (det är ju inte så mycket). Men i Sverige är enda sättet att få ett INF-pass med giltigt årsmärke, att betala förbundsavgift till SNF, alltså 180 kr per enskild eller per ”hushåll”.

Det är den förbundsavgiften som Föreningen Umenaturist nu vill dra in på. Det innebär att FUN-medlemmarna inte får några årsmärken 2023 till sina INF-pass och passen är därmed inte giltiga.

Passet berättigar till rabatt på de flesta svenska naturistcampingarna. I utlandet sägs att ett giltigt INF-pass ofta är en förutsättning för tillträde. Men detta är en sanning med modifikation. De stora fina naturistanläggningarna fäster inget avseende vid INF-passen, men blir insläppt bara man betalar. Enstaka anläggningar har haft ”kortplikt” för ensamma män, men nu meddelas att Valalta i Kroatien istället infört en deklaration som ensamma män måste fylla i (och betala för). En annan möjlighet som används är ett särskilt feriekort som passlösa kan köpa.

På små föreningscampingar, t ex i Frankrike, vill man att resenärer verkligen har INF-pass att visa upp, men svenska besökare kommer nog inte till dessa små campingar i alltför stora skaror.

När INF-passet infördes 1954 var avsikten att skapa ett intyg att ”naturist-resenären” var medlem i en naturistförening i hemlandet. Sedan dess har mycket vatten runnit i Europas floder. Det brukar sägas att ”vi har rest i många länder men aldrig har någon frågat oss efter något naturistpss”. Men det finns också dom som berättar att de inte blivit instäppta utan INF-märke.

I början av SNF:s tillvaro hade man en service-inriktad syn på INF-passet. Den som var medlem i en svensk naturistförening kunde köpa ett naturistpass som tillägg, det kostade bara någon krona. Förbundsavgiften till SNF var 50 öre.

Men numera är INF-passen SNF:s verkliga ”kassa-ko” där man så att säga tjänar grova pengar (för varje INF-märke får SNF betala endast 1,5 EUR till INF).

De två äldsta föreningarna, Ingarö-föreningen och Bohus Björkö-föreningen lämnade SNF 1967 respektive 1971 (GFF blev till och med utesluten). Andra föreningar som klarar sig utan SNF är Kalmarsund och Mittnaturist. Nu får vi se hur det går för Umeföreningen, är medlemmarna tillfreds med det lokala föreningslivet, utan Tillsammans och utan INF-märke?

Naturismens sol lyser snart över alla glada naturister, inom och utom förbundet. I dagens läge i Naturist-Sverige är det en tredjedel av naturistverksamheten de facto tillkommer i föreningar som inte är med i SNF. Och i vårt grannland Danmark arbetar det nya förbundet Danske Naturister, som har många fler medlemmar än Dansk NaturistUnion, som administrerar några få naturistcampingar. Kysing vid Århus och Solbakken på Sjælland är helt fristående.

Solbakken, Danmarks finaste camping, är fristående, både från DNU och DN

Annons